Värmetröghet är en kombination av byggnadsmaterials värmeackumulerande och värmeledande förmåga samt densitet. Populärt uttrycks värmetröghet som lätt eller tung stomme vilket inte är helt fel då densiteten har stor inverkan. Materialparametern värmeeffusivitet kallas egenskapen som avgör hur ”tungt” ett byggnadsmaterial är, dvs hur bra det är på att snabbt laddas med värme och förmågan att lagra den.
Byggnadstekniskt finns ingen väldefinierad gräns mellan lätt och tung stomme. En lätt konstruktion kan vara en kombination av en bärande konstruktion av reglar (tunnplåt eller trä) och lätta bjälklag, medan tung kallas en konstruktion där bjälklag, ytterväggar (mot varma sidan) och mellanväggar är av t ex betong. Nattkyla innebär att byggnaden kyls nattetid genom att ventileras med sval uteluft. Utetemperaturen under sommarnätter är oftast tillräckligt låg för att kyla väggar och bjälklag. Effektivast är nattkyla om rummen har material med hög värmetröghet som exponeras mot rumsluften och kan därför inte helt täckas med mattor, undertak, paneler etc. Brukarna måste dessutom acceptera att temperaturen varierar något under dagen. Det finns idag beprövade sätt att aktivera stommens värmetröghet där kanalerna i håldäckbjälklag utnyttjas för att kylas med luft.
Ventilationen behöver inte vara igång hela natten, endast tills temperaturen inomhus sjunkit till en viss nivå. Den fläktel som krävs för nattdriften är oftast marginell i förhållande till sparad kylenergi och kyleffekt. Under dygnet hinner inte värmen tränga in mer än någon decimeter i konstruktionen så det lönar sig inte att satsa på väldigt kraftiga konstruktioner för den här sakens skull. Beräkningar av effekten av nattkyla måste ske med ett datorprogram som dynamiskt hanterar internt genererad värme, sol, ventilation, termiska och värmelagrande egenskaper.
